29 december 2006

Nyår närmar sig med stormsteg och det har blivit dags att summera året som snart är över. 2006 har för min del varit ett händelserikt år, det mesta av glädje. Jag har förvånat mig själv med att våga genomföra saker jag inte vågat tidigare. Jag kan ärligt säga att jag i de flesta fall inte ens funderat två gånger på de förändringar jag valt, så rätt och självklart har det känts. Förändringar kan man välja att göra en och en, eller som jag, ett gäng åt gången. Oavsett vad man väljer så sker förändringar, den saken är klar så det är ingen vits med att bekämpa förändringar. Men å andra sidan väljer man själv fast ibland är valen kanske inte direkt medvetna. ”Att inte välja är ett val i sig”, heter det väl?

Mina förändringar för året har varit många, och flera är jag säkert inte ens själv medveten om ännu. I ett slag flyttade jag från Göteborg, lämnade den lägenhet i Majorna jag tycks så mycket om, lämnade en arbetsplats som jag trivts jättebra med, var lite orolig för att mina vänner skulle känna avståndet när jag flyttat och glömma bort mig. Jag flyttade inte ifrån något, jag flyttade till något. Jag som inte vågat bli sambo, blev sambo. Jag som inte skaffat barn, blev bonusmamma. Jag hamnade på något sätt i Norrland med allt vad det inneburit (jodå, kulturkrockar finns inrikes), fick nytt jobb inom samma bransch som tidigare, och en ny trevlig arbetsplats.

Ångrat mig har jag inte gjort, fast stundom är saknaden av familj och vänner i söder/väster överväldigande. Inte minst då nära anhörig blev svårt sjuk under hösten och jag för första gången kände att jag flyttat långt hemifrån. Lösningen blev att kasta sig på dyr flygresa för att vara nära en stund och sedan åka billigare tågresa hem till Norrland.

Sambolivet har sina fördelar helt klart, men med en blick bakåt så hade jag nog inte varit mogen eller modig nog tidigare till att dela mitt liv med någon annan, inte på samma sätt i alla fall. Det har tagit lite tid att hitta sin roll i den nya familjesammansättningen, inte bara för mig – som van att klara mig själv - utan även för den resterande nya familjen. På det stora hela har det gått lätt, men visst måste man testa sina gränser i förhållande till andra. Jag testar ännu…

Glädjen i år har varit kärleken, som jag äntligen vågat ge och framför allt vågat ta emot, inte bara kärleken till och från mannen/sambon utan även kärleken till och från bonusdottern. Jag tycker det är underbart att vara bonusmamma (eller ”losasmamma” som hon skrev i ett brev till mig) och relationen mellan mig och bonusbarn kunde nog inte vara bättre än vad det blivit, faktiskt det så fungerade vår relation direkt, enkelt och utan krångligheter.

Det nya jobbet har också varit lärorikt, intensivt, krävande, utvecklande, påfrestande och roligt. En hel del resor (bil och till fots) i regionen gör att jag lärt känna Norrlands natur, fast bara där det går järnväg. Önskar lite att jag noterat antal mil jag avverkat i tjänst under året. Många, många mil är det i alla fall. Skönt att vi har fina bilar på jobbet.

Livet har under året känts tufft ibland, det är klart. Med förändringens vindar blåsande vill man helt naturligt bromsa ibland, vill ha koll på vad som händer och vem fattar besluten egentligen? Tack och lov för internet och mail, i synnerhet en väninna har fått läsa min oro uttryckt i ord och utan hennes insiktsfulla svar hade min tillvaro här varit mycket jobbigare. Tack Anne!

Så vad har året lärt mig?

Våga – livet lever inte sig själv om man bara existerar, det kräver mod att leva

Älska – ge kärlek och ta emot, helst i lika dos

Testa – mina gränser, man kan ju faktiskt mer än man tror.

Nuet – blicka bakåt för lärdomarna, titta framåt för drömmarna, men livet det kan bara levas nu

Värna – självet, de närmaste, omgivningen, medmänniskorna, allt det och de man inte vill vara utan

Tilliten– till den inre styrkan och den inre kunskapen, den finns alltid där och det finns massor.

Gott Nytt År!